Jag vill ha det där. Ni vet, det där som inte går
att beskriva. Det där som känns som ett sidenband
som sakta leker mellan fingrarna och tycks vara
oändligt. Det där sjuka som inte går att beskriva
på något annat sätt. Jag vill vara vacker, så
vacker som alla andra vill att jag ska vara. Jag
vill ta på mig mina silversandaler med de höga
klackarna och kliva ut och äga världen. Jag vill
ha det där. Ni vet, det där som inte går att
beskriva. Jag har allt, men ändå ingenting. Jag
har ett jobb, jag har sjukt härliga vänner, jag
har D, jag har mat, kläder och 25% rabatt på H&M.
Men något saknas... En viktig del saknas, det där.
Ni vet, det där som inte går att beskriva. Jag
vill springa barfota i gräset, rulla mig i lera,
utan att fundera över hur mitt smink ser ut eller
om frisyren förstörs. Jag vill ta ur mina
extentions och klippa page, bara för att förändra
mig själv och bli vacker.

Jag vill ha det där. Ni vet, det där som inte går
att beskriva. Jag vill ha skönhet, inifrån och ut,
utifrån och in. Jag vill vara barn igen och göra
om allting från början, göra allting rätt. Jag
vill ha tillbaka T, en av de finaste vänner jag
någonsin haft och jag vill sitta på bryggan med
henne igen och prata om livet. Jag vill förändra,
acceptera, respektera och sluta analysera. Jag
vill ha passion, en man som kan fatta egna beslut
och ta mig med storm. Jag vill börja om från
början och ta tillbaka allt jag gjort fel, jag
vill vara en superhjälte och ha kraften att hela
trasiga hjärtan med enbart en lätt kyss på pannan.
Jag vill ha det där. Ni vet, det där som inte går
att beskriva. Jag vill förlåta och förstå L, men
samtidigt är det att begära det omöjliga av mig.
Jag vill knarka för att imaginärt lindra smärtan
och lämna mig själv i någon annans händer, jag
vill våga släppa taget om det förflutna och kasta
mig ut i min egen rädsla. Jag vill äga världen
bara för att kunna göra den bättre och själv kunna
bestämma när jag ska lämna den.

Jag vill ha det där. Ni vet, det där som inte går
att beskriva. Jag vill förgöra \"M\" och utplåna
honom från jordens yta, men jag är uppfostrad för
väl. Jag vill göra min familj stolt, stoltare än
de någonsin varit och jag vill förvåna dem med
allt jag faktiskt kan klara av. Jag vill ha ett
läppglans som luktar natt och en hund i fotändan
av min säng. Jag vill känna mer empati och mindre
egoism. Jag vill älska någon, med någon. Jag vill
ha den perfekta kyssen, kyssen som man aldrig
glömmer och som man jämför med varje gång man blir
kysst. Jag vill leva fullt ut, aldrig glömma
gårdagen och alltid längta efter morgondagen. Jag
vill att mina vänner ska veta hur mycket de
betyder för mig och att jag faktiskt alltid finns
där för dem, jag vill uppnå den där extasvänskapen
med någon igen, precis den vänskapen jag & D hade,
som vi nog snart kommer ha igen... Jag vill se
ljuset, men aldrig gå mot det. Och jag vill fan
våga ta ett glädjeskutt mitt på gatan bara för
att.