Jag plockade upp ett äpple
som fallit långt från de andra
Jag såg på det, så felfritt, så oskadat
som en sparvunge som precis lärt sig flyga

Jag kände en glädje som grodde sig
allt starkare och som tillslut brast
som en knopp, som ett äppelträd i blom.

Den röda stegen som stod lutad
mot mitt äppelträd var sliten,
och färgen skulle inte klara en vinter till
Men stegen stod där och bjöd in mig
till grönskan jag skulle finna
om jag började klättra,
om jag bara vågade ta det klivet fram.

Jag tog ett steg... och ett till
Tiden det tog att ta mig till
äppelträdet tycktes gå i ultrarapid

Jag sprang nu, tog ett hårt tag
om trädets bräckliga grenar och klättrade
upp... upp...
Jag satte mig på en gren och lät mina fötter
vila på stegens översta pinne.
Jag ville nog stanna här förevigt.