Det var samma känsla varje morgon
cykeln stod som pakerad
ryggsäcken var ihopskrynklad,
det var samma känsla
varje morgon på väg med rädslan.
Jag var bara ett barn
många andra fanns där med mig
men hatet gjorde mig van,
jag kunde gåförbi med nyfikenheten
klättra i ställnigar med andra
men aldrig få samma känslan tillbaks

Fröken var min bästa vän tillsammans med ljuset
gjorde dom min dag, bakom mitt välkammade hår
med böcker, var jag nog som alla andra,
inte populär bara tyst och ovan.
Dagen var genomgående
som alla andra självständiga tider i glömskan ,
min cykel är röd med stora trampor , på vägen hem
känner jag vindens lukt , och det jag andas känns fritt
för alla kan känna , känna som jag , men
med olika uppfatningar , visst är det bra.

Allt blir förändrat med tiden
allt som man känner finns kvar
allt som går förlorat hittar man i en ny dag.