Som barn gav jag väldigt tidigt upp ilskan ,istället lekte jag med far och satt vid frukostbordet och såg på hur han brukade raka sitt skägg, liksom mor när hon alltid stod med förklädet runt midjan och skötte disken efter maten.
Jag älskar smaken av mjölk och den vita färg som fyller upp hela glaset till kanten och med jämna mellanrum fick mor avbryta diskandet bara för att torka rent runt min mun.Mina favoritbyxor var av manchester ,lik fars ,och jag bar alltid omkring på morfars kniv som han en födelsedag gav mig , jag kommer ihåg att jag brukade springa hem till morfar rätt ofta för att berätta om min helt vanliga dag och han bjöd alltid på mormors kakor.
Morgonen därpå, kvart över sex , då staden i mina ögon vaknar till liv längtar jag ivrigt på att få kasta mig ner i ett par skor och springa hela vägen genom villaområdet, och när jag fick tänka på gårkvällen då jag nyfiket satt en stund brevid mor och hennes stora mage, min syster och kände med handen hur hon sparkade.
Jag korsade lekplatsen brevid dom stora fotbollsmålen när solen tog sig försikigt upp över kullen där jag brukade sitta ,mina snabba steg slängde ryggsäcken till höger och vänster, mina flåsande andetag påminnde mig om när far brukade träna boxning på den tiden då han träffade mor. Som knatte upp till sjutonår blev far inte bättre än klubbmästare men det räckte i mors ögon , kärleken på den tiden kunde vara något vackert och passionerande vi första ögonkast , precis som fasans boxning tyckte han.

Längs bak i klassrummet ägde jag min plats, och hade ganska bra grepp om allt som hände på skolgården. Klassrummet hade inte någon speciell prägel men jag ägnade all min tid åt att titta ut genom fönstret och tänkte på morfar om vad jag kunde berätta för han om min dag i skolan. Våran klass blev uppdelad nästan redan från första dagen, dom tuffa och speciella från dom fina bostäderna med en spydigare attityd för sig och sen dom som jag från en vanlig inteligent familj som alltid blev vald sist in i gänget på rasten som varken var tuff eller speciell. Detta brydde jag mig inte om, jag hade mina familj och allt dom andra hade var sin uppmärksamhet endast i skolan från åtta till tre.
På vägen hem från skolan ,blev jag ifattsprungen av min bästis Teo, en jävlig glad typ, vi har känt varandra i några år, ibland tror man att det är hundra år, så bra känner vi varandra. För att ta sig hemmåt utan att slösa på någon tid måste man gena villaområdet förbi snorungarna och tyst ta sig förbi herr Ågrens staket utan att bli upptäckt av hans galna hund , sen över kullen och ner för kullen korsa lekplatsen, och så är man hemma , om man nu vill ta den snabba vägen till frukostbordet där far sitter och väntar, det vill jag. Jag springer upp för alla trapporna till femte våningen drar i handtaget och springer rätt fram i mors famn när jag ser far tuggar för kung och fosterland på sina mackor med prickekorv, slänger av min kläderna och öppnar kylen för att sträcka mig mot mjölkpacketet , sätter mig vid bordet och stirrar på far , mor fyller upp hela glaset som hon vet att jag brukar vilja , sörplar lite och får fars stirrande ögon på mig, och ler. Nu är jag redo för att berätta för morfar om min helt vanliga dag.