Hon drev mig iväg
på närhet
väntande och troende,
lär min själ att
ligga bunden,
under bar himel
medger jag ett behov,
en sann verklighetsvision
gör mig mer vaken,
räknar små steg
som stora,
blunda, blunda,
hon drev mig
för stunden
av närhet,
själen min är
i dig bunden.