och det var bara
en början
på
vandringen
mot
slutet

en blå besk tabblett
8o mg sa du
tugga och svälj
eller sug
och krossa

och du sög
och du krossa
mellan
böjda
överanvända
rispade
skedar

och du krossa
inte bara tabletter
därnånstans
bejbi
krossa du mitt hjärta också


kanske, använd sista tjugingen du har
till att förstöra näsgångarna ytterligare en gång
eller
kanske sugrör sa du

gör inte som jag
sa du
innan du
framför
hennes bitterblå ögon
tog fram verktygen
och punkterade

ä n n u e n g å n g

du sa det som svart eller vitt
tugga
&
svälj

eller
sug
&
krossa

naturligare än att natt
såsmåningom
blir
dag

villketsom
kommer alltid ett helvetes sug

8o mg sa du
välkomen till mitt kaos
stog det mellan raderna

och igentligen var det
beskblå


bejbi, vi tog våra liv tillsammans den kvällen


& promenaden
hemmåt
1o.o6
tror jag hon var
för att vara
exakt

med pupiller som
knappnålar

inga bekymmer
man är lycklig var dag
sjöngs det

men på bakgården

är man lycklig var dag
men har bekymmer
större & tyngre
än det nånsin
går att mäta

i milligram

bejbi
den vägen får du vandra
med någon annan i din hand


bejbi
jag vill inte längre dela plats
med dödande milligram