För länge sedan fick jag en stor trätunna av min pappa.Han hade själv snickrat ihop den av mazurbjörk. Pappa sa till mig då:en dag kommer du ha användning för denna tunna!

Min mamma gav mig virknål och starkt garn som hon själv hade spunnit från fårens ull. Även min mamma sa:en dag kommer du ha användning för garnet och virknålet.

Mina morföräldrar gav mig silvertråd och klädnypor och även de sa att jag skulle behöva dessa saker en dag.

På den tiden var jag fortfarande en liten drömmande flicka som gärna satt i gungan och sjöng för fåglar blommor fjärilar grodorna och solen. Om vintarna vistades jag mest i skogen och åkte skidor i full fart.

Jag frågade min pappa:vad menar du;till vad kommer jag att använda trädtunnan? Pappa log och sa:en dag kommer du att vara gammal och du har tänkt många tankar och haft en massa funderingar som du har stoppat i minnernas förråd och till slut är förrådet alldeles full och mycket gör ont.

När jag frågade min mamma och morföräldrar om vad jag skulle använda saker som de hade givit till mig;så var deras svar det samma som pappans.


Jag fattade ingenting! Skulle sådant göra ont;dessa spännande tankar och funderingar som förde mig till världens ände,till jordens mitt,till långt borta i rymden. Jag bestämde mig för att sådant kan inte göra ont!

I alla fall så stoppade jag dessa dyrbara ting i min lilla ryggsäck som en av mina mostrar hade sytt åt mig. Då hon gav mig den sa hon att i den kan jag stoppa precis allting medans jag levde.
Jag tänkte tyst för mig själv:hur skulle jag kunna stoppa allting in i den lilla ryggsäcken;som knappt rymde min lilla docka då jag skulle ut och leka i den närliggande skogen.

Hur som helst;alla dessa saker blev bortglömda av mig under livets dagar som kom och gick. Jag blev äldre och äldre och mådde sämre och sämre...
Då;en dag mindes jag vad pappa mamma morföräldrar och moster hade sagt.

Jag skyndade allt vad jag orkade till vinden som jag inte hade besökt på årtionden och där hittade jag det gamla förrådet bakom en massa bråte och spindelväv.Dörren var mycket svår att få upp,men till slut lyckades jag dock.

Det var mörkt,dammigt och varmt därinne;genast började jag hosta och nysa. Jag hittade till slut knappen till taklampan och trycket på den och rummet lystes upp av gulaktigt ljus.Det tog en stund innan jag kunde koncentrera mig och se vad som fanns i detta underliga utrymme.

Till min stora förvåning såg jag att rummet var mycket hög och lampan hängde som en gammal bortglömd sol långt däruppe. Jag såg att det fanns hyllor;oändliga rader av hyllor;uppåt och åt sidorna som på en urgammal Bibliotek. På ett bord fanns trädtunnan och inuti den virknålet,det gråa garnet i en stor nysta,silvertådet med klädnyporna och det lilla ryggsäcken.

Alla dessa saker var fortfarande som nya och inte den minsta dam tuss låg på dessa ting;de såg ut som att de hade väntat på mig under alla dessa år som förflutit. Plötsligt visste jag vad jag skulle använda dessa saker till!

Jag satte mig på stolen brevid bordet och tog fram virknålet och garnet och började virka.
Jag visste att jag behövde virka repsteg och ett mycket långt sådan;för den skulle räcka ända till Saturnus.Jag satt säkert i flera veckor och virkade så att det brann i fingrarna,men till slut blev repsteget klar och jag kunde lägga den åtsidan.

Därnäst tog jag fram silvertråd och klädnyporna och jag började genast virka en tvättlina av det vackra glittrande trådet. Även detta tog flera veckor.Så stoppade jag tvättlinan,klädnyporna och repstegen inuti den lilla ryggsäcken.Till min enorma förvåning var ryggsäcken mycket mycket stor och djup inuti. Med det samma visste jag vad den var ämmad för,men jag hade tyvärr inte använt den under mitt liv.

Nå;ännu är det inte försent tänkte jag högt för mig själv. Samtidigt tittade jag på hyllorna och såg att det var livat på många hyllor,en del hyllor var i fullständigt mörker;det hördes ingenting,men jag kunde känna en ryslig apati från dessa hyllor,på många många hyllor hördes det bråk,kiv,munhuggeri;rentav krig där orden var vapen.På en hylla såg jag mig själv i diskussion med Jesus och jag tjafsade som bara den och visade Bibeln och Jesus bara log.
På en annan hylla såg jag mig själv bråka med min mamma;så till den grad att luften var full av eldiga knistor mellan mamma och mig.

Till min fasa insåg jag att dessa hyllor innehöll tankar och funderingar från mitt liv och allting var inte gott.
Nu kunde jag fatta vad mina anhöriga hade menat då de gav mig alla dessa saker!

Med stor möda tog jag den stora tunga trädtunnan nerför trappan ut till gården;till solsken.Svetten bara rann och trodde att jag skulle dö på kuppen,men inte visste jag att det skulle bli mycket jobbigare senare....

Ryggsäcken hade jag redan på plats på min rygg och till min stora förvåning var den inte alls tung!

Efter all arbete med virkandet och släpandet tog hårt på mina krafter så jag var tvungen att först vila och sedan äta en ordentlig måltid för att orka med resten d.v.s. tömmandet av alla hyllorna.

Det var ljuvligt att sitta i gungan och bara gunga fram och till baka så som jag hade gjort som barn! Jag hörde åter igen fåglarnas sång,såg allt det vackra runt mig och jag sjöng med min hesa darriga röst en sång för blommor,fjärilar,grodor och solen.Jag kände mig så lycklig så och visste att någonting nytt var på väg att komma in i mitt liv! Efter detta smakade maten alldeles underbart som det inte hade gjort på länge länge.

Nu var det dags att fylla trätunnan med vatten från brunnen och hälla i en massa såpa för nu skulle det skuras! jag tog fram en gammal skurbräda som jag hittat på en loppmarknad nyligen.

Jag skyndade tillbaka till vinden och började tömma hylla efter hylla och stoppade allt i min ryggsäck som blev överfull ( virknålet repstegen,tvättlinan och klädnyporna hade jag laggt på trädgårdsbordet).

Det tog lång lång tid för mig att bära ner ryggsäcken och jag var tvungen att vila många gånger.Från ryggsäcken hördes skrik,svordom,gråt,hot och mycket mycket mera.Jag var mycket illa till mods när jag kom ner och knappt vågade öppna ryggsäcken!

Snabbt öppnade jag ryggsäcken och i ett huj hade jag hällt hela innehållet i den bubblande skummande vattnet. Jag tog en stor pinne och rörde ordentligt i den bråkiga skaran som snurrade runt bland bubblorna. En och en annan varelse försökte att klättra upp,men jag tryckte alla tillbaka i det varma vattnet.

Det tog flera månader för mig att skura rent alla varelse och jag var tvungen att byta vatten många gånger.Jag såg att grannarna glodde på mig mellan buskarna,men jag brydde mig inte om dem.

Till slut var allting rent och jag stoppade allt tillbaka i ryggsäcken;även den hade jag tvättat rent.

En sen kväll då samhället var tyst tog jag ryggsäcken med mig och promenerade till det närmaste skogen där det fanns en hög berg. Med stor ansträngning klättrade jag upp till bergets topp och pustade ut en stund. Månen och alla stjärnorna var framme och lyste upp den mörka natten. Långt ifrån hörde jag hundar som skällde;en och en annan Fladdermus kom flygande mot mig som för att kolla på vad jag gjorde.

Jag tog fram repstegen och kastade upp den i den mörka rymden och visste genast att den hade fastnat på en utav ringarna på Saturnus.
Så började min svåra klättring upp.Det tog många dagar att nå till Saturnus. Så vacker den planeten var med sina ringar och så annorlunda rymden såg ut från en annan vinkel än från jordens. Jag bara tittade en lång stund på allt det underbara.

Till slut tog jag fram silver tvättlinan och på den fäste jag med kläddnyporna alla mina tankar och funderingar och även detta tog flera dagar. Det konstiga var att jag inte var det minsta hungrig under tiden!

Till slut var den sista tanken och funderingen från mitt förflutna fast satt på tvättlinan. Jag snurrade runt med allt som en cowboy och sedan svingade jag hela bunten ut i det mörka oändliga kosmos. Jag visste inom mig att tvättlinan hoppade från stjärna till stjärna och mina tankar och funderingar som nu var rena skulle glittra tillbaka till jorden som små vackra stjärnebarn.
Min mission var nu slut och jag kunde återvända hem.

Repstegen försvann på ett magiskt sätt då jag nådde bergets topp. Det enda som var kvar var min lilla ryggsäck och jag visste att jag skulle fylla den med annorlunda tankar och funderingar i framtiden.

I raskt takt gick jag hem och hämtade mina vovvar från min dotter som hade tagit hand om dem under denna period. Vovvarna var så glada så när deras matte kom hem och de visste genast att jag var lättad till mitt sinne.

Väl hemma tittade jag genom fönstret upp mot den mörka himlen och jag kunde se mängder av nya stjärnor som blinkade till mig och jag kände djup ro och frid inom mig.