Någonstans där min röst sprack
anades en liten blomma
typ förgätmigej eller så

vi hade förirrat oss på vintergator
och snavat över vita rep som avskilde
våra städer från varandra

du kom från trakter där luften
alltid var hög och blå
medan min stad var svart av kol

kanske att du var en sådan som
alltid vann på lotteri
stora nallebjörnar och tobleroneaskar

aldrig har jag vunnit någonting
vilket  är något att skryta över
när man ropar över ån efter vatten

jo, jag inser att det finns
en bitter eftersmak där jag lämnar
spår i rännstenarna

eller ett slags raseri som aldrig
fått sitt utlopp, en eld som
brinner utan slut

jag tillät mig aldrig känna
min avundsjuka på alla er
som tycktes ha allt som jag saknade

men nu välkomnar jag
alla delar av mig själv

ett projekt i transformation