Niclas gjorde på bildproducentens begäran en långsam inzoomning mot kulturkärringens ansikte.
- Hur skulle du beskriva den här boken?
- Först och främst är det en utelämnande skildring av en mans vardag. Att han råkar vara homosexuell är sekundärt för berättelsen som sådan. Jag tycker att det är så fantastiskt befriande med författare som verkligen vågar spegla sin samtid genom sig själva.
Hon höll på att gå upp i brygga den där tanten. Hennes vedervärdiga låtsas-lundskånska försökte intellektualisera varenda stavelse.
- Han har fångat nuet på ett sätt som håller fast läsaren i ett grepp genom hela boken, utan att boken för den skull känns daterad.

Programledaren nickade ivrigt i takt. Yeah, right. Bildproducenten beordrade snabbt publiksvep. Niclas gjorde ett svep mot publiken, fångade en halv sekund av en gubbe som tydligt bara satt med för att hans fru släpat dit honom. Tillbaka till den obligatoriska panelsoffan. Där satt kulturkärringen flankerad av två andra digniteter. Programledaren försökte se koncentrerad och närvarande ut, men kunde inte lägga av med att snurra på sin snurrfåtölj och gav bara intrycket av en skolflicka.
- Men det har ju kommit många böcker på sista tiden där författare blottlägger både sig själva och andra i sin omgivning. På vilket sätt skulle ni säga att just den här boken skiljer sig från de övriga?
Kulturdignitet till höger harklade sig och Niclas vände kameran mot honom.
- Jag skulle vilja påstå att den största skillnaden mellan den här boken och de andra är att författaren har skrivit boken från ett annat perspektiv än sitt eget. Han har alltså utelämnat sig själv genom sin omgivning och inte tvärtom.

Öh, wtf. Niclas var säker på att ingen fattade ett skit av vad de snackade om. Kulturkärringen var alldeles rödflammig. Säkert klimakteriet. Han kvävde en impuls att ta en närbild på hennes hals.

Kulturdignitet till vänster var ung och kanske snygg. Niclas kunde inte bestämma sig. Nu verkade det som om hon tyckte att hennes 15 minutes of fame höll på att gå om intet. Niclas, scen, hördes bildproducentens stämma i hörlurarna. Niclas zoomade sakta ut så att alla på scenen fick plats i bilden. Vänsterflanken tog ton:
- Det som är mest slående med den här boken är att känslan av innanförskap. Vi får verkligen ta del av den här personens hela inre. Vi kommer liksom tätt inpå huden.
- Så ni delar inte kritiken om att den här boken bara är ytterligare är en roman som försöker blotta sig själv och sin omgivning.
Kulturkärringen hade blivit om möjligt ännu rödare i sin upphetsning.
- Nej, inte alls. I och med den här boken har vi fått en ny milstolpe i hur nära en författare vi tillåts gå. Vi får följa med in sovrummet där inga detaljer sparas. Att skriva utifrån pojkvännens perspektiv är modigt och nyskapande.
- Jag kan inte heller stämma in i kritiken, sa den unga kulturtjejen på väg upp mot kulturhimlen och strök undan lugg från ansiktet. Jag får inte känslan av att boken är en uppgörelse där författaren vill outa sig själv och sin omgivning för att chockera. På det sättet skiljer den sig ganska radikalt och känns inte alls lika skvallrig som tidigare böcker i samma genre. Det känns inte som om det är författarens mål att slå tillbaka eller göra upp.
- Mmm, en del av kritiken tycker jag är förståelig eftersom det har kommit så många verklighetsbaserade böcker där författare använder sina egna namn, i vissa fall för att fjärma sig från sig själva, men också för att ge en realistiskt tyngd åt sina texter. Man kommer till ett stadium där man undrar om den fiktiva romanen existerar längre, om ni förstår vad jag menar? Men jag vill ändå påstå att det är en lysande bok och bitvis briljerar författarens språk så till den grad…
Kulturdignitet till höger kom av sig. Programledaren tog vid och Niclas fick samtidigt order att ändra sin kameraposition så att den fångade henne från sidan.

- Men är det sanningen som beskrivs?
Kulturtantens skrockande var nog något slags försök till skratt.
- Vad är sanning? Och är det verkligen så viktigt? Vi har här en roman som beskriver ingående en människas liv, från toalettbesök till självmordsförsök. De händelserna är verkliga, men naturligtvis speglar de en subjektiv sanning. Därför är det så viktigt att författaren har tänkt sig in i sin pojkväns situation, för på så sätt får han med en trovärdigare bild av bådas sidor.
- Det är ju ofrånkomligt att inte diskutera författaren som person efter en sådan här bok... Vad säger ni om att de fortfarande är ett par?
- Det är väl deras ensak. Men man får känslan av att boken har varit renande för dem båda och möjligtvis har de kommit närmare varandra.
Kulturtjejen försökte återigen få undan luggen. Varför klippte hon inte bara av skiten?
- Jag håller med. Vi får låta boken tala för sig själv.

Programledaren bytte spår.
- Sex är en viktig maktfaktor genom hela romanen. Det finns ju mängder av böcker som beskriver sex som maktmedel, på vilket sätt är det här annorlunda?
Högern harklade sig igen.
- Ja, det har skrivits mycket om sex som maktmedel, men främst i heterosexuella strukturer. Här får vi en innerlig beskrivning från ett homosexuellt par. Med det sagt är det naturligtvis inte så att alla homosexuella par genomgår samma maktstrukturer i sina förhållanden, skillnaden är dock slående liten mellan det som beskrivs i den här boken och det som tidigare beskrivits från heterosexuella maktförhållanden. Det framgår tydligt hur det är författaren själv som är offret, men eftersom han använder sin pojkvän som bokens jag, ser man också hur pojkvännen kan tänkas vara ett offer för sin egen sexualitet.

Niclas hade bra lust att vinkla ner kameran mot idiotens skrev, men höll sig i skinnet. Så jäkla tråkigt deras tjat var, vad fan visste dom egentligen? Satt där och filosoferade om bögsex. Han orkade inte lyssna på vad de sa längre utan koncentrerade sig på att göra ett bra jobb istället och få fram snygga bilder av deras samtal. Nu ville bildproducenten att de skulle göra ganska många publiksvep att klippa in så att publikens närvaro tydligt framgick. Niclas gjorde sitt favoritsvep där han zoomade ut så att läktaren och andra kameror syntes i bild för att sedan zooma in mot några av publikens ansikten. En sådan här publik bestod mest av permanenttanter, men han tyckte att han nog fått några riktigt snygga bilder. Det skulle ändå bli en hel del redigering och klipp innan det var färdigt. Niclas kände sig trött och ville bara hem.

När Niclas kommit hem var det tyst i lägenheten. Han tassade runt, drack lite mjölk direkt från paketet och åt en kall pizzabit som låg framdukad åt honom. Sedan tog han av sig alla kläderna, klev in i sovrummet och kröp ner under täcket. Strök Fredrik över ryggen, lirkade av honom kallingarna. Nu jävlar skulle han få något att skriva om.