Kan Jesus ha varit enbart en morallärare?

Visst var Jesus en stor morallärare. Hans moralundervisning är allmänt erkänd och kanske den mest betydande värdegrunden för det vi kallar västerländskt tänkande.

Jesu mest kända predikan, Bergspredikan, är något som många påstår sig uppskatta. Flera bevingade levnadsråd bygger på uttalanden från den predikan; "Ert ja ska vara ett ja och ert nej ett nej"[1], "Om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom"[2], "Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?"[3], och givetvis den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att andra ska göra för er, det ska ni också göra för dem."[4]

Men, det finns anmärkningsvärda inslag i Jesu undervisning som gör det omöjligt att förstå honom som enbart en morallärare. Redan i själva Bergspredikan (som är så allmänt uppskattad) talar Jesus om tidens slut och påstår att det är han själv som ska avgöra vilka som får komma till himmelriket eller inte.[5]

Vid andra tillfällen går han ännu längre och påstår att han har ett uppdrag att utföra i världen som kommer att påverka alla människors möjlighet att över huvud taget få del av himmelriket. "Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."[6] "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."[7]

Jesus stannar inte ens vid anspråket att vara tidernas mest betydelsefulla människa utan låter vid upprepade tillfällen omgivningen förstå att han tror sig dela Guds eget väsen. "Jag och Fadern är ett"[8], säger han och judarna tar upp stenar för att döda honom. Jesus frågar folket för vilken av hans goda gärning de vill stena Honom och de svarar: "...för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa".

Guds eget namn, "Jag är", som Mose hade fått uppenbarat vid den brinnande busken ansågs så heligt bland judarna att man inte ens uttalade det, men Jesus använder det vid upprepade tillfällen om sig själv, vid ett tillfälle i samma andetag som han gjorde anspråk på att alltid ha existerat: "Sannerligen, jag säger er: Jag är och jag var innan Abraham blev till."[9] Judarna som hörde förstod direkt vad han sade och tog upp stenar för att kasta på honom.

Dessutom retar han gallfeber på de skriftlärda genom att gå omkring och förlåta synder. "Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?"[10], utbrister de upprört. Gudomliga anspråk betraktades som en mycket kraftig hädelse, belagd med dödsstraff, och det var dessa anspråk som blev den avgörande faktorn vid Jesu dödsdom.

Om man vill påstå att Jesus var enbart en morallärare måste man antingen se honom som en delvis galen person eller en beräknande bedragare för att kunna komma med dessa oerhörda gudomliga anspråk. Alternativt får man sälla sig till dem som menar att berättelsen om Jesus är helt eller bitvis en myt som konstruerats av kyrkan under århundradena. Låt oss se lite närmare på dessa alternativ.

___

[1] Matt 5:37
[2] Matt 5:39
[3] Matt 7:3
[4] Matt 7:12
[5] Matt 7:21-23
[6] Mark 10:45
[7] Joh 14:6
[8] Joh 10:30-33
[9] Joh 8:58
[10] Mark 2:7, Luk 5:21