Ett helt annat spår, som vunnit ett oväntat genomslag i västvärlden är idén att Jesus var en mystiker, en tidig guru.

Inom den nya andligheten i väst påstår man (och ser nästan som en självklarhet) att Jesus lärde sig österländsk vishet under resor till Indien före sin offentliga verksamhet i Israel. De förklarar Jesu anspråk på gudomlighet enligt österländsk, panteistisk modell, där ingen personligt Gud existerar utan Gud, som någon sorts kraft, finns i alla och allt.

För mig är det ett mysterium att denna spekulation vunnit så många anhängare. Man kan bara kan plocka enstaka citat ur Jesu undervisning för att få denna idé att hålla. Ser man på Jesu undervisning i sin helhet stämmer teorin väldigt dåligt;

"Jesus undervisade om Gud som vår himmelske Far och inte som en opersonlig kraft."[1]

Inom den österländska mystiken är den enda motsvarigheten till bön meditation. Under meditationen försöker man koppla bort sitt eget förstånd genom att upprepa ett mantra (ett ord som saknar betydelse för utövaren) med syftet att nå ett högre medvetandetillstånd. Jesus lärde sina lärjungar att be med förståndet, med sitt vanliga språk, som när man talar med en vän.

"Han förklarar och beskriver Gud som om vi kan ha kunskap om honom, till skillnad från den österländska mystiken som hävdar att det gudomliga är bortom alla ord och uppenbarelser."[2]

Teorin att Jesus besökte Indien dök upp i slutet på 1800-talet. En rysk krigskorrespondent vid namn Nicolaj Notovitch publicerade teorin 1894. Han hänvisar till gamla skrifter som han påstår sig funnit. Inget som helst historiskt material som talar om detta har kunnat visas upp.[3]

___

[1] Stefan G, s. 92
[2] Stefan G, fritt citerat s. 92
[3] Stefan G, fritt citerat s. 94