Om man känner att man inte kan ta till sig något av de tidigare alternativen (myt, guru eller bedragare) börjar detta med Jesus bli ganska problematiskt. Jag kan bara komma på två ytterligare förhållningssätt; Jesus som galning eller Det Oerhörda Alternativet.

Detta att tro sig vara Gud är faktiskt ett välkänt beteende inom psykvården.[1] Jag själv har stött på en person som trodde sig vara Gud och en som trodde sig vara Jesus. Ingen av dem satt för tillfället på någon psykavdelning utan ansågs vara så friska att de kunde klara sig själva, men vetskapen att de trodde sig vara gudomliga gjorde det på något sätt obehagligt att bara vara i närheten av dem.

Hur pass troligt är det att Jesus var en galning? Om han inte var mentalt frisk måste det ha yttrat sig i övriga delar av hans undervisning och i hans personlighet.

I tre år levde han mer eller mindre oavbrutet, dag och natt, tillsammans med sina tolv lärjungar. Det skulle varit omöjligt att dölja för dem under hela denna period om han inte var mentalt frisk. Det är speciellt svårt för offentliga personer att dölja sina mentala problem eftersom de ständigt utsätts för så stor press.

Som vi ser i evangelierna var lärjungarna ofta allt annat än en idealisk skolklass. De missförstod Jesus, de ville förgöra hela städer, de blev osams om vem av dem som var störst. Ändå visade Jesus prov på ett fantastiskt tålamod.

Han besatt en vishet som fick omgivningen att häpna och hans undervisning är ett mästerverk vad gäller pedagogik, teologi och moral. "Han var en oslagbar debattör som trasade sönder sina motståndares argument med en blixtsnabb logik."[2]

Han kunde relatera till alla sorters människor i samhället. Han var lika bekväm med tiggare och prostituerade som den religiösa och politiska överklassen.

Enligt min mening verkar det väldigt långsökt att förklara Jesus som en mentalsjuk person.

___

[1] Stefan G, s. 89
[2] Stephen Gaukroger, Det stämmer! (Uppsala: EFS-förlaget, 1989) s. 58