Inte för att jag vet något om dig,
men du för mig på ett speciellt sätt.
Över det som ögat ser,
förbi det örat hör,
och långt bortom all känsel och doft.

Något som luft,
du sveper om mig med kyla
för att jag ska hålla värmen.
För att jag ska vara lagom het,
bara så du inte bränner dig.

Jag vet inte var jag är,
vilken värld jag tillhör
eller var mina fötter går.
Jag litar på dig,
och låter mig föras vidare.

När jag tänker efter,
vet jag väldigt mycket om dig.
Jag behöver bara minnas det,
bara minnas hur framtiden ser ut.
Du är vinden i min rygg.