Natten hinner ifatt mig.
Fast jag springer.

Dina ord är fastbrända på min hornhinna.
Tatuerade på insidan av mina ögonlock.
Så jag kan inte rymma från dem.
Hur snabbt jag än springer.

Det här är jag.
Tro mig, om jag fick jag välja.
Skulle jag ha valt att vara någon annan.

Någon som följde alla regler.
Någon som följde alla konventioner.
Någon som följde alla andra.

Men jag är inte så.
Jag är jag.
Så i stället blir jag jagad.
Och dömd.
Så jag måste springa.

Jag ser i dina ögon att du har bestämt dig.
För vem jag är.
Som de flesta.
Folk älskar att bestämma hur andra är
Och placera in dem i ett fack.
Och har man väl hamnat i ett fack så är det svårt att ta sig därifrån.
Men jag försöker ändå springa.

Från det liv som du har bestämt att jag lever.
Från den person som du har bestämt att jag är.
Från det jag avskyr.

Jag springer ännu fortare.
Men lämnar kvar mitt skal.
Så att du får det du behöver.
Någon som ser ut som jag.
Men som håller tyst.
En yta som underhåller dina tankar ett tag.

Så jag hinner försvinna bort från dig.
Så jag hinner försvinna.
Så jag hinner försvinna.