jag svettas ikapp
med regnet som flyr
och svidande sår
hinner alltid ikapp
känslor jag förnekar
dagar som ekar av ensamhet
avgrunden djupnar
ju högre upp jag kommer

jag gråter mig hes
när allting har tystnat
tomheten brinner
jag längtar efter mer
känslor jag förnekar
dagar som ekar av ensamhet
avgrunden djupnar
ju högre upp jag kommer

jag skakar till sömns
med allting jag lämnat
till en morgondag
som aldrig kommer
känslor jag förnekar
nätter som ekar av ensamhet
mörkret tätnar
men om jag blundar så slipper jag se

jag kryper ihop
mellan väggar jag hatar
och paniken
springer upp längs min ryggrad
känslor jag förnekar
nätter som ekar av ensamhet
mörkret tätnar
om jag blundar så finns jag inte mer