närvaro i sin egen kropp
är att graciöst föra röken
från den ena lungan till den andra
och det finns inga cigaretter i den här dikten
nonchalant med baksidan av sin högra hand
jag fanns
men hade röken utsmetad
och min bröstkorg läckte
brand
såg du när jag undrade om du
ville att jag skulle

närvaro i sitt egna liv
är att värma sina stelfrusna fhänder
i skenet från sina brinnande fingrar
och det finns inga cigaretter i den här dikten
avbrutna
lugnt. som om tiden inte vore född än
jag fanns
men hade händerna i fickorna
fingrade på pennan
ord
förstod du att jag längtade mig
in i dina armar

vänta. era namn över natten
jag kan se dem nu
du har hela livet på att ångra dig
jag vet inte ens när jag är
men om jag inte hade väntat
så kanske livet hade sprungit förbi mig
nu hann det ikapp

jag vred och vände på sekunderna men hittade ingen väg ut
jag ska plöja mig igenom mina rädslor
jag ska sjunga ditt namn
jag ska vänta tills du andats klart
och kyssa dina toner
jaga rätt på ditt skratt

jag ska leta upp din längtan bort härifrån
vänta tills jag förestår den
och kalla platsen där jag sitter
för mitt hem

närvaro i sin egen själ
är att låta nyanserna dansa mellan andetagen
inte låta röken fylla tomrummen
och det finns inga cigaretter i den här dikten
ihålig
jag fanns
men hade lungorna fulla av svart-vitt
kontraster
så du när jag undrade om du
ville att jag skulle

närvaro i sin egen födelse
är att varsamt föra glöden
från det ena ögat till det andra
och det finns inga cigaretter i den här dikten
slutna
jag fanns
men stirrade tomt
sökte efter det att fästa blicken på
bort
förstod du att jag längtade mig
in i dina armar