när man känner att tårarna
har fastnat på vägen upp till ögonen,
när skratten inte kommer ifrån hjärtat
utan från halsen
och när ingenting man gör eller säger
har någon mening

när man känner
ånger
rädsla
panik
och samvetet som tränger ut alla känslor,
är det då
man är rädd att förlora någon
för någonting som inte går att göra ogjort?