Vet inte riktigt hur
men du, har kontroll
på min tid.

Alldeles precis,

sekunden före

allting är förbi
och allting är glömt.

Innan jag helt har tömt min
hjärna på dig,

så kommer du gåendes
igen.

Som om ingenting har hänt.

Med liljor och kallor
de finaste blommor jag vet.

Du själv,

lika farligt snygg som då.

Tittar med förhäxande blå,

skjortan uppknäppt, anar
konstverket som är din kropp.

Lika betagen som då,

hjärtat slår dubbla slag

lika stum dum,

står jag kvar.



(Om du bara hade vett att låta mig va.)