Vingslagen har slutat, han sitter på marken och beskådar sin skadade vinge, den som burit hans kropp och stöttat där benen har behövt vila på denna långa väg, blodet rinner ner från hans bröst och droppar mot marken där han sitter

utmattad efter dygn av kraftansträngningar för att hinna fram till det som kan rädda honom, för varje rörelse blöder han bara mer och mer, kraften sinar och nu har han bara benen kvar som kan färda honom hela vägen fram

det enda han har med sig som bagage, ligger omsorgsfullt inlindat i ett etui av skinn, det ligger innanför hans jacka och skjorta, men han behöver komma fram innan kraften tagit helt slut och blodet runnit ut och tar med hans liv till jorden där han sitter, där gåvan förblir en hemlighet

han vet inte hur långt det är kvar, där han sitter på marken vid sjön för att få andas, han fuktar sin mun från den klara källan, ser åter på sin brustna vinge, den som gick sönder i krashen med blixten från den klarblå himlen. där han slungades ner mot marken på färden fram att överräcka gåvan

Han behöver nå fram i tid, för att få överräcka denna gåva, det innan hans liv tar slut, den gåvan är inte bara hans, den för vidare ett arv av gåvor men som bara kan överlämnas till den som har kyssen som helar han

Det enda som kan rädda hans liv, är just att hinna fram i tid inann allt runnit ut och ta emot en efterlängtad kyss, denna kyss som kommer få blodet att upphöra att rinna från hans hjärta, ner mot marken där han sitter, att få överräcka detta etui av skinn, det som innehåller hans hjärta till den han älskar, ett hjärta som är fyllt med kärlek, glädje och liv.