Du springer benen av dig i jakten
efter det som du kastat bort.
Tvivel kanske?

Du överdriver din förföljelse i ett
sista desperat försök
Varför?

Var hon speciell?
Var du korkad?

Med handen på hjärtat så är det
faktiskt roande att titta på en råttas
irrande i labyrinten utan att hitta rätt väg.

Eller finns det en rätt väg?

Styrs inte vår verklighet av det som vi gör och måste vi inte stå för den verklighet vi skapar?

Jag vill så gärna skratta med dig men jag tror inte du finner det lika roande som jag

så utan att vara taskig

skrattar jag åt dig