Bland kristallkronor sitter jag åter och väntar
och pennan mig förlåter, att jag med denne präntar.
Att jag förnöjsamt för den över arket,
när jag sjunker in i mitt drömpaket.

I natt drömde jag, att jag tidigare drömt,
det jag drömde och att jag hade glömt.
Drömmen gick ut på att jag upplevt förut,
det som blev hela drömmens slut.

Jag såg i fjärran ett fartyg i havet sjunka
och dess maskiner hördes ihärdigt dunka.
Dunka att det här har redan hänt,
men bilden återuppstod när jag
blicken emot det vänt.

Fartyget sjönk och jag talade med en son.
Jag hänvisade honom till fartygets zon.
Han bad mig berätta vad vi varit med om förut
och jag berättade hela historiens slut.

Jag visade på lådor i en blå byrå`.
Där fanns en dopklänning i en liten vrå.
Hans far skulle komma och han bad mig om,
att jag skulle berätta vad han sagt mig fordom.

Han sa till sin son ”du kommer ej omedelbart,”
men du har lovat att komma när allting är klart.”
Så var det sagt
och så blev svaret lagt.

Fartyget som sjönk är symbolen för världens ekonomi.
När den försvunnit i djupet, blir hela världen fri.

Det var detta jag mindes när jag satt och väntade
på Landings konditori.



Britt Gustavsson