Avenue Park


Gräset är grönt, sommaren är London hög.
Solen gassar ner över världen.

Ligger på min tröja, doc\'sen står i gräset.
Solar och njuter.

En bit ifrån, en man stödjer sig på sina armbågar.
Han är äckligt luden och ser lite ut som en apa.

Går därifrån, känner blickarna bränna i ryggen.

Nästa dag, samma sak.

Han, sitter där och iaktar varje steg jag tar
även om jag ligger mest stilla.

Det fortsätter, sommaren i Finchley är kvav.

Den ludna lilla mannen är nu överallt

i parken

i puben

eller någonannanstans.

Droppen kommer en kväll,
när han går utanför mitt hem.


Vi gillrar fällor i parken,
jag är betet

Parkpolisen följer mig hackihäl.

Jag börjar att gå,

hjärtat slår som sju svåra år.

Den ludna lilla mannen börjar också att gå,
följer varje steg jag tar.

När blåljusen sedan har stannat och de honom
tar, tror jag knappt mina öron. När jag hör vad han har att säga till
sitt försvar.

Jag vill bara lära känna unga flickor,
trodde hon var under femton.

det kan väl inte vara så farligt.