Telefonen ringer. Hon skyndar inte med att svara.

...

- Varför är du ledsen?

- Han sa att jag lever i min egen värld.

- Hur då?

- Att jag liksom svävar ovanpå marken.

- Hm… Alla behöver inte trängas i samma rum. Det är tiden som är den viktigaste.

- Överdriv inte nu. Du har jockså talat om det förut fast med andra ord.

- Det minns jag inte. Men jag hade säkert inte menat något negativt.

- Du sa att jag har svårt med att hålla mig inom ramen. Att jag aldrig ser i kameran när du fotar mig. Att jag talar med ett kodat språk.

- Det är ju därför jag älskar dig.

- Men... Vi har ju kommit överens...

- Ja, det minns jag.

- God natt!

- God natt, min vän. Jag ringer dig imorgon.