En tarm. Ett navel. Ett död och en stånd. Ett blod och fem fingrar. Dina rosa läppar berör min kärlekspåle. Det vilda inom dig släpps fri och vi brakar loss. Du rodnar, klämmer och stönar. Äkthet är din moders gåva till dig. Du kan inte ljuga när jag knullar dig. Ditt hår omslingrar mig. Jag skriker, öppnar dig. Ditt blod är varmt, jag ryser. Det är skönt.

Euforin sprider sig. Blodet rusar i mina ådror. Jag söker min röst, finner löjet. Finner en dåres vardag, ett puckos dröm. Vad jag alltid velat gestaltas av ett glas alkohol. Brännvinsglas, dö!

Är du inte min ström av kaos? Min ström av liv? Har inte min påle förbättrat dig? Har inte denna sköna upplevelse givit belägg för ett bättre liv? Är inte njutningen det som bygger upp vårt liv? Är du inte en sköka, ett tidsfördriv? Säg mig, ska du verkligen förbättra mitt liv? Jag är besviken.