Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS! LÄS, OM DU VÅGAR!


DEN MÖRKA GÅVAN. (del 1)

Ljuset skar som knivar i hans huvud där det kikade fram mellan springorna i persiennen. Han stönade och reste sig mödosamt upp på en armbåge. Hans mun smakade as, som om något ruttet hade kruppit in där och levt en månad. Han kved till och ramlade tillbaka ner i sängen när han gjorde en ansträngning för att sätta sig upp. \"Vad fan var det för fel på honom? Hur kunde han må såhär?\"
Musklerna i ryggen krampade lätt och huvudet bultade som om någon lekte med en slagborr i det. Han tog sig för huvudet i ett fåfängt försök att lindra smärtan, och upptäckte istället en ny smärta.
Fingrarna var ömma och svullna. Han betraktade dem, naglarna var trasiga och blodiga, ringfingrets nageln hängde lös. Illamåendet vällde upp inom honom, han försökte stå emot det, men lyckade inte. Han lutade sig över kanten på sängen och kräktes hulkande. Det första han tänkte på var att det luktade vidrigt, ruttet och sött. Lukten skrämde honom, \"vad fan är det för fel på mig?\" Hela hans kropp smärtade nu, musklerna protesterade varje rörelse.
Det som fick honom att tillslut ta sig upp var den vidriga smaken i munnen, han måste skölja bort den. Han lyckades sätta sig upp, huvudet dunkade och världen snurrade runt. För att inte ramla tog han stöd mot väggen när han sakta reste sig upp. Länge stod han stilla, lutad mot väggen, innan världen lugnade ner sig och slutade kränga.
Han stod i sin egen spya, men han var för trött för att ens märka det. Stapplande tog han sig ut ur sovrummet och till höger in på toaletten.
Bilden som mötte honom i spegeln fick honom att rygga bakåt. Ansiktet gick knappt att känna igen, kinderna var svullna och såriga, ögonen var inte rödsprängde, de var helt röda. Läpparna var spruckna och uppsvullna. Han kräktes igen, ner i handfatet. Hans uppkastningar var blodiga och fyllda av bitar av något han inte kände igen. Men, vad var det där? Något hans hjärna registrerade som igenkännbart låg bland resterna av den blodiga sörjan. Han petade försiktigt på det. Något började simma till ytan i hans medvetande. Det var... En, en... Ett finger... En bit av ett finger, han kunde tydligt se en led och en bit av en nagel...
Han backade sakta bort från handfatet och dess osannolika innehåll. Världen började snurra och bli suddig i kanterna. Med en duns satte han sig ner på badrumsgolvet.

Fortsättning följer...




Prosa (Prosapoesi) av Claes Eliasson
Läst 511 gånger och applåderad av 1 personer
Utvald text
Publicerad 2008-03-23 12:21



Bookmark and Share


  Gronia
mycket, mycket detaljerat, fångande. fortsatt läsning!
2008-05-12

  hellen
går direkt till del 2...
2008-03-31
  > Nästa text
< Föregående

Claes Eliasson
Claes Eliasson