Lite kunde jag anat hur din mycket din kontakt skulle betyda när du fann mig, hur mycket din kontakt skulle komma att påverka mig.
Hur mitt försvar inte kunde stå emot dina ord.

Ingen har tidigare genomborrat mitt system på det sätt du gjort, genom ord har jag känt mig närmare dig än någon annan.
Många timmar har jag tillbringat i ditt sällskap utan att vara i din fysiska närhet. Många nätter har jag sökt ditt sällskap och du har funnits där.

Jag vet inte vad allt detta står för, men jag vet att jag inte kan få dig ur mina tankar. Med tiden har samtalen blivit färre och kortare, men du finns lika nära trots det. Jag har sökt att få se en glimt av dig, försökt att få möta dig men utan resultat.
Kanske skiljer sig det jag känner för dig vad du tänker om mig, kanske har vi helt olika syn på kontakten. Men jag vill ändå att du ska veta hur jag ser på det.

Även om vi tappar denna kontakt så kommer jag alltid minnas hur du genom din närvaro fört mig framåt i livet och gett mig en ny tro på allt.
Ingen har förr fått mig att tro på mig själv som du gjort.

Vill inte förlora detta…