Som luft för att andas med
beslagtar du mig
Med en omringande kyss
förstorar jag upp ilskan
på obehag av ljusa gnistor
Nu förtrollas tid
och ägandet av mig
förvandlas till liv
En mörkläggning av tapet
mot min pannas svett
där inte ljuset når
min blekrosa hud .

Lite tydligare under
mattans hårda kanter
lägger sig dammet
Här brevid mig blandas färger
som jag inte trodde fanns
Rätt obehagligt faller
taket i ilskans tecken
och väggen som jag var
ramlade tillbaks
Ditt världen var något bättre