jag sade förlåt men vad hjälper det
jag är hönan jag är ägget
jag är skammen jag är skulden
jag är hatet
jag är inget
jag är äcklet
jag är mörkret
sparkar mig fördärvad vill skada slå hata gå
härifrån och aldrig återvända till mig själv
paniken ångesten
får inte äta så där mycket
fan fan fan
har hetsätit igen och hatar mig mer än någonsin
varför gör jag så där
jag är hönan jag är ägget
jag vet inte varför
ångesten är ohanterlig
se där du ser ju vad som händer
måste skriva så skriv
jamen du kan ju äta lite till
det är ju för fan det ända du duger till
ut och spring slå ihjäl dig
ät och spring slå ihjäl mig
hjälphjälphjälp
det här är

SOS

jag vet inte vad jag håller på med
faller ner i källaren och allt
går sönder när jag är utan uppmärksamhet igen och
jag står inte ut
ångesten och jaha
nu
nu är det verkligen för sent
jamen så gå och lägg dig då
ditt satans jävla äckliga missfoster
du är så jävla misslyckad
du bara sitter här på ditt feta arsle och äter
tills du mår illa som vanligt
och tro inte att du
kommer kunna förändra ett jävla skit
du är fångad i dig själv
kom ihåg det
ja men då kan jag ju äta så mycket som möjligt
eller
hur
ja bara ät
ätätätät
du ska bli stor och stark nu erik
tjock och fet
liten och värdelös
ensam och övergiven
ingen här
ingen ser
ingen värld
ingen verklighet
inget liv
att återvända till
jagar kickar och vill slåss
vill hata alla av oss
kom och bli
en av oss ska du bara sitta där
ja jag ska fan bara sitta här
och försöka reda upp begreppen
men ingen är här
och ingen räddar mig
från mörkret som alltid vinner jag hatar hatar hatar
att jag inte kan låta bli
att knulla sönder mig själv

ingen är perfekt

men jag sade förlåt men det hjälper inte
du får inte göra så här erik vad
håller du på med
varför äter du så mycket varför kan jag inte låta bli
varför mår jag alltid illa
jag är hönan jag är ägget
jag snubblar faller trillar hatar
ångrar undrar
vad kom först
hönan eller ägget
du är inte värd någonting
tro inte att du är värd någonting
håll fast mig jag är en virvelvind utan centrum
snurrar i periferin och blir yr
mår illa spyr
upp alla tårar jag begraver i mig själv ingen vet
ingen ser
alla ser
alla ser att jag är så jävla satans äcklig satans äcklig satans äcklig
är jag hönan eller ägget
vad kom först varför kan jag inte sluta tänka känna hata
varför mår jag alltid skit i grund och botten
har inget hav att drunkna i längre och det känns tungt ja men så sitt här
och ruttna bort
snart går du nog
ut igen det knackar
i väggarna jag hör röster som ingen hör du
kommer inte överleva den här dagen erik
nu dör du
nu dör du
nu dör du
nu går du upp i vikt
nu sitter du här och blir tjock igen ja men vad fan ska jag göra
jag har ätit mer än vad jag får
jag har brutit alla regler och kan lika gärna
få allt att bryta ihop inom mig jag vågar inte
sluta skriva jag vet att rakbladen väntar på mig
jag vet att kylen skriker på mig men
nu tar jag snart slut
jag har panik vill ut och springa vill ut ut ut
men ångesten är alltid här och där och jag vet inte
allt har alltid varit mitt eget fel
och nu har jag ansvar och allt går åt helvete jag försöker låta bli men kan
inte låta bli att försöka låta bli
och så ångrar jag mig
varför kan du inte erkänna
du är alltid hungrig och aldrig hungrig och vill aldrig äta
och jag vet inte var äcklet kommer ifrån längre och jag kan äta tills jag spricker lika gärna
det är ju ändå skit samma
du är inte
så som du ska vara
varför kan du inte
vara normal
varför skriker jag sönder min skalle och undrar varför mörkret alltid vinner
alltid vinner det
det är det enda jag kan
jag vågar inte må bra för då kommer det tillbaka och jag har inget att göra här bara sitta här och snart dör jag
snart måste någon komma och hjälpa mig det här
är
ett

SOS

ett nödrop till universum men rymden tar slut
där mina fingertoppar börjar och jag har flytt från mig själv hela dagen och det går inte
att landa här
det går inte när rymden suger in sig i mig när jag är ett svart jävla hål
och mörker är det enda jag kan
jag vet inte om det är för att jag är van bara
ska jag vara äcklig ska jag fan vara äcklig eller hur
din kedjerökande idiot det kanske är därför
jag var rädd och ingen ville sälja tobak till mig
det gick åt helvete
det var nog därför
jag blev arg men begravde det lite i mig djupt nere och sket i att känna efter jag är rädd för mig själv
och tobaken kanske tar slut då kommer jag att dö då kommer jag att dö

tiden får din hy att åldras
blodet får min kropp att ådras
kroppen själen livet döden
jag är ingmar bergman och ingen har hört av sig

ingen har hört av sig
jag blir besviken
jag blir besviken
det är så här det blir
när jag blir besviken
jag skulle aldrig ha satt på mobilen idag
jag skulle aldrig ha låtit det ringa
jag vet inte varför varför varför
jag tar ett andetag till
när de få ögonblicken av guld är inget värda i ensamhet
det här är ett

SOS

är jag hönan är jag ägget
jag är hönan utan ägget
spricker mitt skal
så fort du ser på mig
ingen vill vara med dig erik
och du förtjänar fan inte bättre
än att sitta här tills fingrarna trillar av
demonerna hejsan
en tanke är en tanke ja visst
men åt helvete med tankarna
och en känsla är en känsla
men de är alltid för starka och bryter ner mig de är alltid för starka och bryter sönder min armar är svagare än tangentbordet smattrar varför mår jag alltid skit
jag är i källaren igen
jag vill svälta men vågar inte
jag vill ingenting
det gick bättre när jag försökte äta så lite som möjligt hela tiden
ja kolla nu då
vad var det vi sade vi sade ju att det skulle gå åt helvete
rösterna invaderar min skalle
tro inte att du är något det här går inte så bra
inget blir som man tänkt sig
du har ingen kontroll längre jag kan inte hjälpa
att paniken kryper under skinnet och jag vill skära slå och det hade hjälpt men nu är det för sent
och tarmarna behåller min tankar kompakt
jag bajsar åt helvete med mig själv
allt är mörker ångest skit och oroa er snälla oroa er
jag hatar att ge mig kärlek
för jag förtjänar den inte
linn jennifer olof oskar gustav wide
alla älskar jag och alla saknar jag och de har sett mitt skit men inte det värsta om de bara visste vad jag sysslar med
om de bara visste ögonen går i kors jag kan inte sluta tänka kylen skrikar att jag är en fet höna
ägget är mitt skal som är en grön gula utan form utan substans
utan fasthet
bara smulor som trillar in i det vita och blir grått och tomt det är här
du alltid hamnar erik
det vet du om erik
du är ingenting erik
har det varit värt
att leva idag
jag vet inte men vad håller jag på med
har ingen grund att stå på
allt faller djupare in i rymden
jag borde aldrig gått härifrån jag ångrar
att jag någonsin reste mig upp
det här är gott och ont det gör
ont jag skriker äckel i mina egna öron och önskar att någon annan ska höra vad jag inte vill tänka på
hallå kan jag se mig själv i spegeln och hoppas jag inte väger mer än en fjäder i hönans ägg är ingenting gulare än fulare och skammen skulden det här
är ett nödrop
är ett

SOS

är en tomhet som river sönder allt jag tror att jag ville bli
men nu vet jag inte längre
försöker skapa ett längre liv utan mening
rökning får din kuk att blomstra
jag säger det igen så ni fattar att jag menar allvar
kuken får din tobak att brinna
jag runkar sönder allt jag inte vill ha i mitt ansikte för ingen får röra
att jag är tomheten och äcklet och hatet som skriker
det här är det du vill göra eller hur erik
sitta här och hoppas världen exploderar in i ditt rövhål så
du känner att neonrören glittrar i din febriga panna och jag sade ju
att det blev för mycket nu

det här är vatten över huvudet

och hönan sjunker med en handboja i molnen som hon aldrig kan flyga till
det här är fjädern som flyter med strömmen och båtarna av papper är en båt av papper är en barkbit och vem kan segla
förutan vind
det får inte gå bra
det måste gå åt helvete
det blir aldrig som vanligt igen
jag blir aldrig som vanligt igen
jag sitter i källaren och vill bli älskad av någon annan
än min katt som heter cigge
på riktigt och jag röker in mig själv i ett råtthål utan substans utan fasthet
utan kärna är ett universum utan svarta hål
något roligt att titta på

varför ser jag inte stjärnorna i taket
varför är jag inomhus
jag hatar att inte vara utomhus
allt är sprängda trumskinn när mitt solo inte fungerar som det ska blir jag ensammare än att det inte går att skriva mer
jag är hönan jag är fjädern
jag är hönan jag är fjädern
det här är inte till äcklen vid makten
det här är äcklet i bröstet som skriker ut sitt hat
det här är hönan och fjädern
det här är universum som spricker i mitt bröst och spiller ut sina stjärnor i mina ögon så att jag blir blind
det här är
ett nödrop
ett panikvrål som ekar mellan väggarna som inte rivs snabbare än att jag bygger tio nya utan tak
utan golv bara
väggar som studsar in i mitt hjärta som skrumpnat ihop och blivit
ett rop på kärlek jag inte vill att jag ska få
jag är en liten snor unge som saknar mammas mjölk
jag vet inte hur många personer jag kan älska ihjäl mig i
jag orkar inte blir förälskad
låt mig vara inte ensam men tillsammans med alla jag inte klarar av
att dela med mig till
det här är ett flyt jag inte kan stoppa virvelvinden i mitt hjärta har förflyttats till mina skor som blir svarta när jag trampar upp samma gamla jävla stiger i hjärnan bara för att jag inte vet hur mina tankar ska kunna bli något annat än ett misslyckande
jag borde aldrig vaknat på fel sida av väggen idag det hade kunnat
bli som jag inte trodde att jag kunde tänka

jag borde borde inte
vara hönan och ägget
borde borde inte vara fjädern som spricker ut i en gula utan rymd som slocknar när jag upprepar allt jag inte vill tänka på
ge mig en sekund som inte river sönder mig
ge mig ett korthus som dina händer lägger patiens i himlen fast bara på bordet tio
centimeter bort jag kan röra vid
dina ögon med mina fransar fastnade
i gitarrsträngarna
och allt jag varit har blivit förgäves
när ingen uppmuntran gick åt helvete
den akademiska kvarten gick förlorad
när jag hatade att jag inte kunde slita mig
från allt jag inte ville lämna till mig själv att besluta om
jag borde aldrig gått hem
jag blir ett lysrör i natten
som sprakar i mina händer som blir gråzoner när jag bara kan svart eller vitt
jag blir yr av ångest och hej
det här är ett

SOS

en rymdraket av nöd
det här är fan
en rymdraket av nöd
jag störtar rakt ner i atmosfären
sitter i min rymdraket av nöd
brinner upp snabbare
än min fallskärm utvecklas
det går inte att sluta den här dikten
det går inte att leva klart livet
det går inte att leva klart livet
det går inte
det går
går
förlåt för att jag bad om ursäkt och inte klarar av att trilla in i verkligheten för snabbt
för mycket värld är inte verkligare än att mina fingrar rör sig snabbar än vad tankarna hinner försvinna
och bergman sade du att jag inte hörde av mig jag hörde av mig men ångrar att jag inte
hörde av mig
hörde mig
hörde dig jag hörde dig och emelie jag glömde inte
emelie jag vill inte höra
vad jag vägrar att tänka på
vill spränga mina känslor till damm och ingenting och det blir inte lättare än att tiden får stå still så jag kan hata
att jag inte tog den bakifrån och knullade min hals blodig
varför visade jag mina
trillande tårar
varför går det inte över
varför slutar jag alltid
att tro att jag kan alltid
aldrig bli som jag en gång
var jag saknar den gamle erik
hej erik vart tog du vägen
vart tog alla dina drömmar vägen
ska du inte rycka upp dig
har du misslyckats med att försöka för hårt nu igen
nu somnar jag snart rakt in i rymden