Linjärt skulle livet bli, i långa räta rader.
Men linjen bröts för så länge sen, att jag inte ens vet när det skedde.
Krokar, knutar, snirklar och avbrott är allt som har varit sen dess.
Men långt bortom ånger, rädsla och skuld kan jag inte gråta över brutna linjer.
Det var hit jag skulle och nu är jag här.