När han inte längre ville somna till hennes röst.
Visste hon att hon hade förlorat honom.
Hon såg honom driva iväg.
Längre och längre bort.

Hon kastade ut en livboj.
I ett försök att rädda honom.
Men han hade inte sett en sådan förut.
Ingen hade någonsin försökt rädda honom.
Så han trodde att det var en boj att fängsla honom med.

Därför sträckte han sig inte efter den.
Utan simmade längre bort i stället.
Ut mot det öppna havet.
Det som skulle ge honom det han ville ha.
Frihet utan livbojar.



Hon visste att han var tillbaka.
När han inte kunde somna utan att höra hennes röst.
Men hon visste inte hur länge.
För han kunde inte leva med att bli räddad.
Av en livboj.