Verkligheten har en förmåga att rusa iväg ibland.. Livet ångar på och far fram, jag sveps med, glömmer bort och tappar.. Tappar mig för att jag glömmer att stanna upp och andas, glömmer ta hand om mig, glömmer att jag i grund och botten är bräcklig..

Det är lätt att ta saker och ting för givet när livet funkar och jag känner mig trygg och stabil i min nykterhet.. För det gör jag.. Men under ytan är jag skör ibland och den skörheten gör sig påmind när jag tappar fokus.. Mitt fokus behöver riktas inåt.. Inte uppåt, utåt, framåt utan i första hand inåt..

Sista tiden har det inte varit inåt utan virvlat runt på alla möjliga ställen.. Tiotusen tankar i huvet, musik i lurarna, människor omkring mig, saker att göra, planer, måsten, plugga, träna, möten, ansvar, ansvar, ansvar..

STOPP!!

Stanna upp och andas för helvete!

Jag behöver andas..

Jag behöver ha en relation till min högre makt för att kunna växa andligt och vara den jag vill vara.. Vi behöver ha en dialog men just nu är den dialogen en monolog och det är bara jag som pratar.. Vill mitt inre säga mig nåt finns det inte en suck i helvetet att jag hör det för jag lyssnar inte..

Jag stannar inte upp, andas och lyssnar..

Livet överväldigar mig till och från och det är framförallt ANSVAR som ställer till det för mig.. Har inga problem att ta ansvar men när livet blir inrutat och uppbokat får jag lite panik.. Känner mig fastlåst och ofri, blir stressad..

Stressad av livet..

Större delen av mitt liv har jag skitit i allt vad ansvar heter, svävat runt som en fjäder i vinden och det där finns kvar i mig.. Kan ibland längta efter den där ansvarslösheten men det som är förknippat med den är allt annat än frihet..

Så här kan det va ibland och samtidigt som det är så är jag så vansinnigt tacksam.. Tacksam för livet, för mina vänner, för att jag är jag och får delta i detta fantastiska skådespel som är mitt liv.. Jag får till och med regissera..

För det är jag som styr och mina tankar skapar min verklighet.. Finns det måsten i mitt liv är det jag som har byggt dom.. Om jag bara stannar upp, lyssnar inåt och andas så blir det bra.. När jag har fokus på mitt inre och tar hand om mig, ÄLSKAR Linda, finns inga problem.. Bara lösningar..

Och när jag, som nu, svävar iväg så har jag en liten typ i mitt inre som knackar på och säger:

- Hallå Linda nu har du glömt nåt, nu är det nåt som fattas!

Och det bästa med den här lilla typen är att nu för tiden slutar han inte knacka så till slut hör jag.. Och när jag hör stannar jag upp, tar ett djupt andetag och lyssnar..

Jag öppnar dörren, vidgar mitt sinne och svaren finns där..

Allt jag behöver göra är att stanna upp..

Andas..

Lyssna..