Destruktiva demoner lurar i mörka vrår av mitt inre, spelar på strängar av min själ

En tonlös melodi som rullar på likt ändlösa cirklar utan slut, utan mening

Ju djupare jag kommer i mitt inre desto lurigare blir ni. Nya skepnader, nya stråk av tvångsmässiga mönster och självdestruktivt beteende

Mer subtila och mer maskerade smyger ni runt därinne och ibland lyckas ni finta mig, rejält vissa gånger men i längden står ni chanslösa

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:


Kom igen bara!


BRING IT ON!!


Jag viker inte en tum. Jag vet att jag har mörka vrår i mitt inre och jag vet att ni frodas där men ni dör i granskningens ljus

Och är det nåt jag har gott om så är det LJUS


Jag tänker stråla


Jag tänker låta medvetenhet född ur tillfrisknande dräpa destruktivitetens demoner, min sjukdoms lakejer

Jag tänker älska villkorslöst, våga vara jag och våga vara närvarande i det mirakel vi kallar livet


Våga känna, förundras och ge

Jag tänker ge av mitt ljus och stråla


Jag vet att ni vill att jag ska fastna i ert skugglandskap, det nät ni väver av förrädiska mönster men det tänker jag inte

Jag vägrar vara där ni är



Jag är inte mitt mörker...