Jag andas in månljus och hjärtat slår medan molnstråken far över skyn

Vinden piskar dom enträget vidare framåt, bortåt, tidlöst svävande i ett hav av ingenting


Gränslöst glider mina tankar med, far bortom det jag är och där jag står


Svindlande förnimmelse, knappt gripbara känslor ur ett djup av ingenting

ingenting men ändå allt

All denna rymd utan tid och var är jag i allt det


Vad är jag?


Allt detta som är så mycket större, så stort

så mycket vidare än jag nånsin kan vinkla mina sinnen


Vad är tid i denna gåtfulla rymd där jag står och andas

andas stillhet där hjärtat slår



universum pulserar



Tiden är nu och den är här där jag är jag och ingen annan

där jag skådar silversken och tidlös rymd utan rädsla

där jag vågar vinkla mina vyer och vidga världen mot nya perspektiv så mycket större



så oändligt mycket större



Jag andas tidlös rymd under månstrålande silverljus i takt med en pulserande ström av liv

en puls av liv



Det är vad jag är


en del av en pulserande ström av liv


en del av något så mycket större




en del av