Jag ville skriva om blårosa skimmermoln.
Om blanksvarta skogsstjärnars vatten.
Om slöjdimmors svävande älvadans.
Jag ville skriva om månen som inte fanns.

Jag ville skriva om grånad fäbod,
som lämnats för länge sen.
Jag ville skriva om berguvens ensamma ”ho”,
när giriga människor plundrat hans bo.

Jag ville skriva om gnistergrönt norrsken,
långt bortom stadens bländande ljus.
Jag ville skriva om garnlavens ljusgröna hår
och om daggkåpans glittrande vattentår.

Men det är för mycket.
Bara för mycket.