ingenting desamma som då,
allt som varit lever endast kvar i drömmarnas land.

en ensamhet som fylls av oro och ledsamhet.

när man tror att man gått vidare till något nytt,
när man tror att allt är bra och man tror att man mår bra.

allt visade sig vara ett undanflykt för att försöka glömma
det jag en gång hade.

jag svävade bland molenen och jag nekar inte
att jag längtar tillbaka.
men kan det någonsin bli som då.

en fråga jag ställer mig varje dag.
jag var bland stjärnorna,
dit ingen kunnat nå
dit ingen kunde se
där allt ar så lätt.

varför , varför kan ingenting bli som då?