Ett enkelt snitt rakt över handleden är allt som krävs. Det är vad de säger i alla fall. Men hur lyckas man skära genom båda? Vänsterarmen slog ner i marken och handen släppte sitt sinne. Det hade inte gjort riktigt ont. Inte sådär brutalt smärtsamt som ett krossat finger eller armen på stolskanten, det mest sved. En stickande illande känsla spred sig från underarmen upp mot armbågen. Farligare än så var det inte. Det var en varm, kladdig och stillsam mening som klädde handen, även om jag försökte gick det inte att röra ett finger. Hur skulle jag nu lyckas ta andra leden? Det såg så enkelt ut på film. Rakblad för 21,90 på ica. Trepack. Svårare än så skulle det inte vara, det var så mycket livet var värt.
Detta tillfälle krävde kreativitet, det var för sent att ångra sig, att backa. Hur skulle jag nu göra? Bara låta mig förblöda genom ena armen? Ett dunkande började pulsera genom den skadade lemmen. Dess takt ökade kraftigt och slagen blev hårdare ju fler sekunder som passerade. Smart, hjärtat pumpar snabbare för att jag förblöder. Bra lösning Gud, bra gjort evolution. Jag öppnade munnen och la rakbladet på tungan. Smärtan hade runnit ikapp, flöt åt samma håll. Samtidigt upptäckte jag hur världen blivit suddigare och att hörseln inte längre reagerade på bruset från badrumsventilationen. Världen hade blivit vriden och störd, nej vänta det var ju vad den var innan, jag behöver andra ord. Jag kunde inte låta bli att börja skratta, skratta med tungan fullt utsträckt. Ingen vacker syn precis men jag gjorde mitt bästa för att inte tappa rakbladet. Svagt guppande min hand upp och ner i det nu kalla blodet, ekande mot väggarna studsade kräkandet. När skrattet äntligen var över tog jag mig en allvarlig stund. Jag behövde koncentration. Det krävde mod. Snabbt svalde jag rakbladet och slängde mitt huvud bakåt mot väggen.