Huvudet böjt
ryggen krökt
blicken klar

tappert har han slavat
livet igenom
på fabriken


för familjen
för pengar han behövde
för tryggheten
för att passa in

femtio år
sju till fyra
nu är kroppen slut

men han orkar ännu
dra en blues på dragspelet

stampar takten med foten

plötsligt stannar han upp mitt i en ton
ser på mig och säger

-vet du, ibland undrar jag vart alla åren
tagit vägen
 jag har haft det bra på många vis
 jag är stolt över mina barn
 stolt över att ha gjort ett bra jobb
att jag fått spelet att gå ihop

- ändå känns det bara tomt nu
 som om man sitter här och bara väntar

-  tiden har gått iväg så fort
 jag brukade se fram emot jul
och semestern

- att åka nånstans
 att få vara tillsammans

- men
 jag trodde alltid att det skulle vara nåt mer

- det här livet

- du vet alla drömmar man hade
vad blev det av dom?

- vi kom inte ens från den här förbannade lägenheten
gumman och jag

- jag hade en dröm om ett hus vid stranden
 jag hade en dröm om en båt
 jag drömde om...

- Fan, det var så många drömmar
så många drömmar


det blir tyst


med darriga fingrar fumlar han
efter tangenterna

försöker hitta tonen igen