Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

horisont

Ju längre jag vandrade
desto mer ont fick jag i fötterna
Men mina ögon härdades
för syner längs min färd

Ju närmare mitt mål jag kom
desto mer suddigt blev det
Jag kände bara smärtan
och längtan att komma fram

Jag glömde att njuta av min resa
och gick endast med målet i åtanke
Men när jag nådde horisonten
var den alldeles svart

Jag tappade livet på vägen
nu står jag vid slutet och min början
För att förstå att det jag strävat efter
alltid har funnits vid min egen dörr




Fri vers av caasandra
Läst 418 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-04-07 18:56



Bookmark and Share


  Gagge
Oerhört Vackert sätt att beskriva en så igenkännbar känsla. Det finns nog ingen som inte har upplevt att de glömmer att leva i nuet. Jag gillar framförallt hela diktens abstrakta och tidstilla stil, som kontrast till den riktiga färden i verkligheten. Som skrivet, Vackert
2009-01-09

  Burn
Cirkel. Det är lustigt hur man kommer tillbaka till början med vissa saker, och märker att det man lämnade är det som kanske betyder något. Jag gillar andra versen... hur det hett eftertraktade målet diffuserar med det minskade avståndet, och att en blandning av smärta och längtan styrt letandet. Mkt bra vers. Mkt bra dikt, vill jag säga!
2008-04-10
  > Nästa text
< Föregående

caasandra
caasandra