Alltid har den något ärende
Alltid har den någon anledning

Att lägga sig i magen och knapra
Att sätta sig i örat och skrika
Att smyga in i benen och krypa

Det är så lätt att säga:
Strunta i den

Men hur gör man?

Det har jag ännu inte
Riktigt listat ut

Men på något sätt
Ska jag lära mig

Att slå dövörat till

För jag har insett
Att den inte ger upp av sig själv

Alltid har den något ärende