Påskyndande genom världen
ser vi sakta längtan
Något så blindt skuggar
min färd genom tid
Orden är min lek förbi
misstagens min

Följsamt med fingrarna
smeker jag det höga gräset
som når min kind
Utan att oroa
förstorar jag livets bild
nära solen som sjönk under
bergens vita siden

Nära allt som sågs
försvarar jag vindens fart
Försiktigare på avstånd
betraktar jag molnens himelska hav
tills nästa dag
då solen bakom bergen återtar