Med fingerspetsarna
plockar jag ljuset
som besökte mitt fönster
När jag sitter på mitt golv
med kavajen i välbehag
är det tid att lämnas
till det medvetna
som fångade min
ensamma skepnad

Inte heller är jag
någon ängel ifrån tak
men jag önskade nog
att kunna tygla dina svar

Där bakom dina ögon blå
blickar något hat
påfestande mot min hälsa
som smittades av

Jag kan inte andas nu
men jag gav mig ändå chansen
att vända tillbaks