* Mycket hjälpt av en bok: Don Miquel Ruiz'z "Fyra Grundstenar Till Ett Bättre Liv Bok 2". IBSN 91-7711-308-X och tonerna av Swans "I Remember Who You Are" :)*

tankar om läka sig med martyrisering, när väl insikt om hur man fungerar har lett till medvetet användande av sin måne. om än en svår jäkel, för den gör en ego och självblind många gåner och skyller gärna på andra all sorg och bedrövelse. gråtmild svag och förvirrad anses den vara. men..

medvetenhet om gränsen mellan tanke och känsla gör att jag betraktar mig själv utifrån, samtidigt som jag känner  mig ner i mig själv. låter jag sen känslan leda och tanken sätta gränser så funkar det alldeles utmärkt bara jag ärligt  vägrar gå med en självlögn.  liksom jag från andra hellre tar en sanning hård är en lögn som lever kvar livet ut.

men i dom djupaste vatten... ^^ - finns mest bara självkännedomsböcker !
har ingen aning om skönlitteratur öht, inte om poeter heller hah :) och vad det gäller relationer så fegar jag en massa, i första hand för att inte skada men även för att låta den andre vara sitt jag med sina reaktioner. det leder ofta till att man blir satta helt på olika planhalvor för vi är ju trots allt unika.. och kan jag därifrån känna acceptans och lagspel utan att det blir personliga värdemätningar som leder ut i angrepp och rädslor för angrepp så ja.. 

då håller dom vanliga orden: respekt, hänsyn, omtanke, acceptans, väljvilja och sånt.

men för att kunna utöva en respekt för en annans gränser bör man iaf ha kommit fram till vart dom är...

fiskmånes reaktioner och beteende blir ofta utifrån sedda som:
förfäran om självförvållad än mer självskada - egen skuldfälla m.m. eller utnyttjande av känslor som ofta blir när nån gråter. den klarar det inte och blir förbannad och anklagar för svaghet, trick och "men för fan ryck upp dig"-tyck.

många helst bara flyr..hejvilt. för mitt försvar är alltid - visa känslor och om inte det går iaf tala om dom. inte många orkar med.. och jag förstår om nån bara vill umgås ytligt och trevligt. men då är jag fel person.

jag protesterar hejvilt till att gömma mina känslor och tyck - nu efter egna många års insikter, och faktiskt älskar jag min fåniga fiskmåne. sån typisk gråtare utlevare och vattensvävare så jag skulle kunna vara anställd gråterska utan problem.

djävulsrockan i solbelyst saltvatten underifrån.. en mycket bra bild av en fiskmåne som mår bra. alltid svävande i alla känslor samtidigt. alltid på väg och alltid med vingarna utfällda.. 

glad att jag ändå gick en mekanisk/teknisk väg efter min tid som vårdare. tror det räddade mitt liv att få insikt om energier, för som vårdare så tog jag alltid med mig allt hem.. kunde inte skilja yrkesroll från privat. sen ledde ena till det andra pga yttre händelser och intresse energi/djur/natur/skriva/musik = kärlek, för mig rakt av. inlevelse utlevelse ensam eller i par eller bland många.

låter krast med alla ord på denna "Bara Ord" för ord är ju bara nakna ord. tolkning fritt alltså:)

nu till ordbajseriet i ämnet ^^

~~ ¤ ~~

tillåta sig egenvård
på ett sätt inte många förstå
många ta illa vid sig av
många tar på sig med
dåligt samvete
tro att skuld lägges

tas ofta som pesonligt angrepp

misstolkas ofta som dåligt mående

helt fel - en fiskmåne simmar bra
dyker suveränt
kan inte dö i en känslostorm
bara njuta än mer

än mer sett
i andras ögon masochistiskt
i egna ögon
helt förståeligt
nödvändigt och ytterligt njutbart

helst tillsammans
liv med full boost

alla känslor tillåtna

accepterade och

färdiga att få leva och vara sig själva enbart
för sitt eget värds skull

energigivare från inre kraft sprungen
från äkta känsla grundad på livs reaktion

äkta jordkraft att använda
till annat

med 

högsta hedern
aldrig skada medvetet
(om inget annat är överenskommet?
som att leka pickedöden med tok och fnitter)

skada

den agerandes tro, rädsla, förhoppning?
alltid den "drabbades" värdering
trots allt

hur ska man veta om man nu inte
känner den andres gränser

själv har jag nästan blivit en gås
tänker att allt riktat mot mig läre vara en reaktion
på mig - given med den andres egna inlagda skador

eller kärlek? 

alltså kan jag inte ta åt mig personligt
(grundsten ut bok)

inte ens ta förgivet
syftet förrän jag vet
(grundsten ut bok)

mina skador är mina sårs rop på läkning
tack alla som triggar
desto snabbare blir jag hel

(tack spec till ex vars samarbete verkligen gjort nytta)

finns kärlek där är jag glad för det
finns annat är jag också glad

frossa i känlsor
eventuellt martyrisera
ger bilder att bearbeta
distanserat

sen renad av sig själv i vädring
omkänning av nertryckt glömt och buret länge

ut ur en själv och ner i något utfört som man kan  ta på
eller text eller ord

mörda en kudde är jag bra på och sen 

gå ut
ge kärlek
utan krav
skuld eller förväntan

utan gamla skador som bränner andra med ettersyra

för jag vet ju att
när det väl händer igen, den kärleken, så är jag där igen och "egosifierar" mig oskyldig i min mask - till motparts förtret hihi
men då vet jag också att den är bara en mask

den som käner mig tar aldrig åt sig
den jag känner låter ögon skimra av glädje eller tår

vet att jag behöver martyrisera
och tillochmed gör följe ibland
i en natts klagosång och smärta
utan tvång att göra mer än vädra

jämföra bolla och ja - frigöra sig från

känslor
evigt föränderliga
om hjärnan låter vara

låter bli att trycka ner, förvränga och se som hot

ren magi
vilken styrka
energi
när man bara betraktar

en känslas kraft
känner den fylla en inifrån och ut i ett skapande verk

börja om är inte mer än
svar på ormens hugg i sin egen svans
cirkel förslut - återta form
lev igen
och igen
och igen

renad ny stark

livet är så
för en fiskmåne
och vi mår bra av det

simma flyta dyka hoppa
simma simma
flyta flyta
men
aldrig nudda land
aldrig

aldrig stagnera - trycka ner oss själva

det är då vi blir tysta


oavsett andras tro
läker vi oss
själva
genom att dyka
djupt i gyttjan
återuppleva smärtan
rejält

vädra den

sen redo
igen

"ankans milda behabliga flytande har alltid ett jäkla hållligång där under - på fötterna, tänk på det"

förövrigt bara älskar jag mitt liv, ifall nån undrar över svärtan i annat. det är bara totalupplevelse kryddad med fantasi och än mer martyrskap.

martyrskap utan skuldbeläggande 

Tjenis/ Lena