Allt du sade
hade en djupare
mening
jag inte förstod

de glesa raderna
kunde urskiljas
i dina ögon
skiftningar jag
aldrig sett förut!

orden smälte in
i mig obemärkt
som vore din länk
till världen

ensam fanns du....

ofta inte hos mig
ändå visste jag
att det var mig
som du fäste dig
vid

de dagar vi inte
sågs blev för mig
långa
intetsägande

vilsen i mig själv
kunde du försvinna
i mina tankegångar

då var du borta

när vi väl sågs
var allt som förut
orden kom tillbaka
ännu fler
ännu djupare

jag börjar nu tro
att du är så blyg
innesluten

att skymten av mig
som den enda vän
kan få dig att äntligen
sätta ord
på tankar som burits

och bara väntat på
att någon äntligen
vill lyssna

jag är beredd att ge
dig vad du saknat!