Det måste ha varit i början på 70-talet då mitt huskors och jag åkte på semester till Kenya. Nairobi visade sig vara ”same shit” som de flesta storstäder söder om min hemstad (lat 65,6 N long 22,1 E).
Det var nu inget större problem eftersom vårt slutmål var Mombasa vid ostkusten och Nairobi Hiltons ”mjälla, slanka, blonda flickor i baletten”, som Hasse Alfredsson sade, fick vara för mig.

Vi tog oss till Mombasa med någon sorts taxi som även plockade upp folk från andra hotell så att vi till sist satt hopträngda i ett enda svettigt paket i sex (ca.) timmar. OK, vi fick stanna för att elefanter passerade vägen framför oss, vi fick stanna för att pissa, men hur kul är det att se kvinnor huka i diket medan karlarna strålar på andra sidan vägen?
Väl framme vid hotellet möttes vi av en utpräglad engelsk kultur. Afternoon tea, med tillbehör, och en kännbar atmosfär av brittisk kolonialism. Jag var Bwana och huskorset Memsah´b för lokalbefolkningen vilket på något sätt kändes smickrande för oss som ännu inte hade fyllt 30!

Vi avnjöt teet vid poolen och trots palmernas skugga och t-shirt lyckades jag få en brännskada på min ena arm den första dagen. Poolens behållning var en tysk äldre gentleman som hade benprotes. Han dök ner i poolen då och då och när han tog stegen upp stannade han till högst upp för att låta vattnet spruta ut från hålen protesen.

En lokal folkdanstrupp underhöll en kväll i trädgården och jag blev uppdragen på golvet i ett publikfrieri av en ung söt danserska. Hon avslutade dansen med att hoppa upp och låsa benen i midjehöjd på mig till publikens jubel. Jag vet än idag inte om flickan hade några underbyxor på sig men korset blängde misstänksamt på den fuktfläck som uppstod på mina ljusa byxor. Det jag vet är att den inte kom från mig och att byxorna blev skickade till tvätten nästa dag. Hade hon hängt kvar där en stund till hade jag nog inte kunnat svära mig fri!

Längst ner i hotellträdgården hade en ung man tydligen fått tillstånd att sätta upp sin försäljningsrörelse. Han sålde träsniderier av de mest skilda slag. Det fascinerande var att han hade en svada och en humor av sällan skådat slag och jag kunde inte låta bli att slänga käft med honom varenda dag. Han hälsade alltid på mig på swahili med ”Jambo bwana, musuri?” varpå jag förväntades svara ”Musuri sana!” betydande ungefär ”jag mår bra”. Oftast slutade samtalet med att jag gick därifrån med ett totalt obehövt, anskrämligt träföremål efter timslångt avancerat prutande!
En del lyckades jag ta med mig hem medan annat blev kvarlämnat på hotellet förmodligen för att säljas på nytt till någon lika lättlurad turist.

Pojken, han kan inte ha varit fyllda 20, satte mig också i kontakt med en lokal fiskargubbe. Jag höll på med sportdykning på den tiden och frågade därför om det gick att hyra utrustning där. Istället för att hyra tuber tyckte han att jag skulle åka ut med fiskaren utanför revet för att fridyka. Bonusen var dessutom att gubben visste var man kunde undvika hajar.

Det blev bestämt och fiskaren och jag tog hans utriggade kanot över lagunen till revet, gick över och hoppade i. Jag hade på mig simfenor, cyklop, djupmätare och harpungevär. Gubben: sandaler, cyklop och ett harpungevär med gamla cykelslangar som drivkraft.
Vi dök efter revet ner mot femton meter utan att se något särskilt. Jag gick upp efter luft medan gubben stannade kvar där nere. Då jag kom tillbaka följde vi revet en bit och hittade ett fiskstim men då hade även fiskargubben fått problem med luftförrådet. Om jag hade varit nere tre minuter hade han varit på 15m minst sex! Vi gick upp båda två och gubben SKREK för att helt tömma lungorna, andades in och skrek igen. Han höll på så ett bra tag med det som i dykarkretsar kallas för hyperventilering, vilket förresten kan vara farligt, medan jag väntade. Efter det dök vi ner igen och han sköt den största fisken i stimmet medan jag naturligtvis bommade med min harpun. Gubbens fisk åkte ner i nätsäcken och jag gick upp efter luft. Gubben följde med men blev kvar hängande sådär en halvmeter under ytan där han fick syn på en annan större fisk där nere. Utan att gå upp för att andas dök han ner igen till 15 meter för att skjuta! Jag hade säkert drunknat om jag hade försökt! Han klarade av två dykningar ner och totalt över sex minuter utan luft! Försök hålla andan får ni se. Jag har ung och med bra kondition klarat fyra, idag kanske två.

Innanför revet hade jag också en, som det då kändes, nära döden upplevelse. Lagunen är grund, kanske två meter närmast revet och en sandbotten som grundar upp allt närmare stranden. Under en snorkeltur i vändande tidvatten simmade jag i en mjuk dyning som ömsom lyfte mig ett par meter från bottnen för att sedan sänka ner mig till ett par decimeter ifrån. Plötsligt fick jag i en liten tångruska under mig syn på ett band med röda och vita ringar om sig. Dyningen gick förbi och jag sjönk helt paralyserad ner mot en av världens giftigaste ormar! Jag vågade inte försöka ta den med harpunen. Jag var för nära och om jag bommade skulle jag bli biten. Död inom några minuter. Dyningen sänkte mig mer och mer och jag vågade inte röra ens ett ögonbryn utan låg och försökte bemästra paniken tills nästa dyning skulle lyfta mig.
Jag kan inte ha varit mer än 10-20cm från ormen men den kände sig tydligen inte hotad och jag kunde så småningom ta mig därifrån oskadd.

Tyvärr är ju merparten av Afrika numera drabbat av turbulens. Inget land där är skonat och det lär tyvärr dröja innan det blir någon stabilitet. Kenya var åtminstone en minnesvärd upplevelse. Influerat som landet är av britter, araber och indier bjuder det på en väv av olika kulturer som gift sig i harmonisk samlevnad. Helt annorlunda än väst- eller nordafrikanska länder som jag har besökt. Självklart blir man som godtrogen turist lurad vart man än kommer. Det blir man i alla länder! I Kenya då var skillnaden att det hände med glimten i ögat av glada människor som fick en att skratta åt sig själv. Den typen av skratt är vad jag uppskattar mest! Förlorar jag den förmågan är jag halvvägs nere i graven.
För den som har möjlighet är Kenya en upplevelse. Nationalparkerna med Tsavo och Serengetti i spetsen. Hotel Tree Tops uppbyggt precis som namnet säger i trädtoppar där man har möjlighet att i skymningen på hotellverandan sitta med en kvällsgrogg i handen och titta på alla djur som kommer till vattenhålet nedanför. Den svala bergsluften i den norra änden och tropisk värme vid kusten med Kilimanjaro i som visar sig nere i Tanzania.
Ordet Safari kommer från swahili och betyder ungefär ”att resa”. Safari!