Proffessorns ögon rullade bak så bara vitorna syntes, hans kropp rykte i spasmer en stund och hans tarmar tömdes på illaluktande exkrement. När ryckningarna slutat var han död, huvudet hängde åt sidan och armarna föll längs sidorna.

Martin kände det som om hela världen snurrade runt, blodet dunkade i hans öron, pulsen var skyhög. Konstiga känslor började trycka på inom honom. Han började känna sig vansinnig, han betraktade allt blod, alla inälvor med begär. Han reste sig abrupt, vingligt, höll sig om huvudet och väntade på att världen skulle bli sig själv igen. Med några staplande steg klev han över rummet till en stor hög med böcker på golvet. Med fumliga fingrar letade han igenom högen, på jakt efter en bibel.

Han hittade den! Men, där låg det en till! Och ännu en, hur skulle han veta vilken det var? Martin öppnade den första, bläddrade igenom den våldsamt. När han inte hittade något släppte han den på golvet och grep en ny. När han sökt igenom alla de fyra biblarna han hittat utan att finna något blev han arg, frustrerad. Han började vanka av och an. Lukten från blodet och alla andra kroppsvätskor som fyllde rummet gjorde honom yr. Han började känna hur han tappade mer och mer kontroll över sig själv. Han vågade inte tänka på vad han egentligen ville göra, han ville bara bort, bort från sjuka begär, bort från de döda kropparna.

Där! En kant på en bok stack fram under soffan! Det var en bibel till! Med fumligt darrande fingrar drog han fram den och öppnade den. Eller, han försökte öppna den men det gick inte! Sidorna var ihop limmade? Varför kunde han inte få upp den. Nu hörde han en siren avlägset, men den närmade sig snabbt i sällskap från andra. Tid var en lyx han inte hade längre, han var tvungen att komma därifrån!

Martin sprang ut ur lägenheten och ner genom trapphuset, ut genom porten och in i regnet.
-STANNA! POLIS! Martin ryckte till, och såg hur en ensam polis kom springande emot honom. Som en pil ven Martin iväg, mellan hus, upp för trappor ner för trappor. Till slut när han knappt orkade ta ett steg till gömde han sig i en källartrapp. Känslor han aldrig hade känt började bubbla upp. Raseri, en önskan att få slita något levande i bitar.

Han stelnade till, någon kom springande i hans riktning. Blodet dunkade i honom, en röd dimma började lägga sig över hans sinnen. Ursinne och blodtörst...

Fortsättning följer...