Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ett bekant tema som aldrig kommer att suddas ut. S.


Vi var femton år och snart skulle Gröna Lund öppna för säsongen

Vi vadade
i sörja och klet,
sörjde någon vi lämnade utanför

någon som i sin tur lämnade ett
tomrum
efter sig.

Hon slets ifrån
dem som älskade henne
och jag avskryr
hur jag aldrig inser
att hon var mer värdig livet
än jag någonsing kan bli.

Jag ägnade henne ingen kärlek
fören hon inte kunde ta emot den längre
fören hon slets bort från,

allt.

Hon försvann
men jag var inte en del av den sång,
som, med hennes struphuvudet fyllt med död,
tystnade.

Ändå hörs hon i alla mina melodier.

Hon försvann
och ett helt klot
blev ofullständigt
under mina fötter

- men,
egentligen är det inte jag som förlorade allt
men,

det inser jag aldrig.




Fri vers av frig
Läst 432 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-04-21 12:47



Bookmark and Share


    Oprofessionell
väldigt känslosam och den berör faktiskt. titeln på texten gör det hela lite mer personligt eller, ja lite sådär svart komedi över det hela.

fint
2008-04-29
  > Nästa text
< Föregående

frig
frig