där fragmentariska drömmönster nu framträder

leker hon i munter själlöshet

drivande genom damm

floder av damm

minnen från den tid som varit framträder nu

slickar i sej det sista av dammet

tungan är sträv mot gommen

öppnar för att ömsa skinn

den mekaniska strävan från sida till sida

pendelns svängningar i ett svart rum

mekanikens virvlar dom älskandes nektar

läsartens särart