...Ryggen gjorde ont, vänster armen hade somnat. Han vaknade på ett kallt kaklat golv, det var mörkt, kolmörkt. Med armen som inte sov trevade han runt över golvet där i mörkret. Till sitt höger hade han en vägg, fingrarna följde den tills han kände en dörrkarm. Illa grimascherande satte han sig upp. Världen tycktes snurra där i mörkret och han fick bekämpa illamåendet med stillhet innan han kunde leta efter en lysknapp. \"Var är jag? Vad har hänt den här gången?\" Han kände rädsla, men den började kännas som en bekant gammal vän vid det här laget, så han kunde ignorera den.

Det stack obehagligt i armen när blodet började pumpas runt i den igen. Han fann lysknappen. Klick. Ögonen reagerade på det plötsliga ljuset och han knep ihop ögonlocken snabbt. Han kisade mot ljuset tills han kunde se igen. Rummet han befann sig i var hans eget badrum. Han såg på sina egna händer, de var blodiga. Stönande reste han sig upp, vingligt men utan att må illa. På toallett locket låg bibeln. Med ljuskänsliga ögon såg han sig i spegeln. Runt munnen och ner över hakan hade han intorkat blod... Pulsen började hamra i hans bröst och han andades tungt och häftigt. Martin tittade ner i handfatet för att slippa åsynen av sitt blodiga ansikte. \"Vem är jag?! Vad har jag gjort!\"

Det sista han kunde komma ihåg innan han vaknade på badrumsgolvet var en källartrappa och det oändliga raseri han känt.

Martin vred på kranen vid handfatet och började hårdhänt tvätta sig i ansiktet. Den vita porslinen färgades ljust röd...

...Han slet och bet, tuggade och ryckte i en jämrande kropp...

Återigen låg han på det kakelförsedda golvet. \"Var det ett minne från vad som hänt? Det kan det inte vara...! Jo,\" Viskade en röst inom honom, \"du vet att det är precis vad det var.\"
Martin stönade, högt och fyllt av förtvivlan.
-Nej!!! Nej, nej, nejnejnej! Vrålade han.
Han började dunka sitt huvud mot kaklet och med var duns blixtrade det till en ny blodig bild. Hur han flög på en man i uniform, och bet honom i halsen, hur han slet loss muskler och senor, hur han njöt av att tugga på köttet hos en annan människa... Dunk! Dunk! Dunk! Krash! Han knäckte sin egen näsa och smärtan gjorde världen stilla. Martin grät tyst och förtvivlat.

Hur lång tid som gick där på badrumsgolvet visste han inte och tillslut somnade han.

Han vaknade med ett ryck! Ett genomträngande ljud väckte honom. Telefonen i hans byxficka lät högt...


Fortsättning följer...