Idag har det vart en varm solig vårdag många har klätt sig i tunna kläder
jag har sett dem gå förbi medans jag tittar ut från min balkong

Jag håller mig mest inne eftersom jag inte kan gå spec långt inte ens
med kryckor kommer jag mera än ett par 100 meter måste stanna
flera gånger då

Människor borde känna sig lycligt lottade dom som kan gå och röra sig utan
någta alls hinder

Min kropp känns som om den den sakta går allt mera sönder

För många år sen kanske 15 år sen så tänkte jag var glad jag är
som fått vara frisk så länge i kroppen

Men min själ har alltid vart full av ångest så långt jag kan minnas
svarta tankar och orosmoln har förföljt mig under mitt liv

Jag skulle gärna vilja prata med dess män som sitter och bestämmer
i regeringen om huruvida man är sjuk eller inte
Dom sitter med pengar i fickorna med stora fallskärmar och inte behöver
oroa sig för framtiden alls

Dom rider på sina höga hästar ofta dom föddes i rika borgarfamiljer
med pengar och bilar och dyra hus

Om jag vart född av föräldrar som var välutbildade och hade pengar
så hade kanske mitt liv sett annorlunda ut för dom har ofta helt
andra förutsättningar än vi andra

Varför flyttar man många företag utomlands när många söker jobb
och är arbetslösa det rimmar väldigt illa

Ett samhälle som endast uppbyggt av pengar så ser det ut idag
det enda som räknas är pengar man kan inte göra nått utan
pengar idag

Undrar vart sverige är påväg nånstans

Om det ens är nån mening att fortsätta att kämpa
när man inte räknas efter som man inte är frisk