Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svårmod och depression




Svårmod dämpar mina sinnen
en sten i mitt hjärta har satt bo

Dämpad av mig själv
Tunga sinnen drar över min själ
känslor av sorg förlust gör sig sällskap hos mig
Ni trycker mitt bröst och ser till att jag får svårt
att andas

Andetagen och suckar är djupa
ni suger er ned i mitt bröst

Önskar att det fanns nått att leva för
idag och imorgon om en vecka
Jag lever bara för mig själv
Har inga livfulla energier omkring mig
som sprider glädje

Jag har bara endast mig själv
Som en enda vän




Fri vers av Fånga dagen
Läst 341 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-04-26 13:48



Bookmark and Share


  Gunilla VIP
Känner igen detta.
Ser dock ljusglimten
i att denna text hamnat
här och berör bl a mig!
Du talar till mig!
Kram!
2008-04-26

  devilsangel
Känner igen mig så väl och i vårtider känns det som man är ensam om att må så...en mycket bra text! som visar på stor smärta...men du har iallafall dig själv...du skriver på ett sätt som får det att låta som att du ändå är nöjd med det sällskapet
2008-04-26

    ej medlem längre
Mörk dikt som andas av tungsinne och svärta. Låter som om diktjaget är inne i den där svarta lilla bubblan eller tunneln som en stark depression innebär och som hindrar en från att se såväl själva livet som all världens skönhet. Men livet finns trots allt där ändå, och ibland gäller det väl att bara tro på solen även om man för tillfället inte ser den...
2008-04-26
  > Nästa text
< Föregående

Fånga dagen
Fånga dagen